Många har morgnarna varit detta året utan att se något i västerled. I år känns det som det mesta har observerats i öst.
Precis som många andra morgnar tog jag en promenad till Stora Amundö, som är min hemmalokal, i hopp om att få någon vadarbild att uppdatera hemsidan med. Det var ett tag sedan, så idag gällde det verkligen. Enmånads gränsen sedan senaste uppdateringen hade passerats och det kändes allmänt tungt.

Vädret var för fint och lite med vadare. Bara några gluttsnäppor. Vandringen fortsatte och jag fick i alla fall en lövsångare på bild. Avslutade med att gå och sätta mig på en bänk precis där man går ut till Stora Amundön för att titta på de bilderna.

Plötsligt ser jag en sångare hoppa upp på ett vasstrå och tänkte: - Den måste jag ta en bild på, det kan ju bli riktigt läckert. Snabbt skickar jag iväg ett par bilder, 6 st per sekund, utan att tänka på vad det var först. Ganska snabbt blev jag varse om att det var något som i stämde. Och funderingarna snurrade runt mer och mer. Någon fågelbok hade jag inte med mig men efter ett tag började tankarna gå åt vattensångare.

Snabbt promenerar jag hem och laddar ner bilderna på datorn. Ut på nätet och jämför för att snabbt konstatera att de är ju en vattensångare. Det är ju riktigt tungt. 
Innan jag larmar ut via BMS kontaktar jag två fågelskådare för reflektion. Deras samstämmiga uppfattning var också vattensångare. Sagt och gjort larmade jag ut fågeln. 

Det är som sagt alltid lätt att vara efterklok och tycka att man skulle ha larmat tidigare, men på en sådan art tycker jag också att det är viktigt att känna sig 101% säker.
Under kvällen återupptäcktes vattensångaren och kunde ses av ett hundratal skådare.